Information från Swedish Ocean Group

Haven blir nu varmare och korallblekningen ökar och flytande soptippar ökar ute på oceanerna. Mikroplasten ökar i alla hav och sjöar. Tiden rinner ut...

Det tar ungefär 10–20 år för plastpåsar att sönderdelas till mikroplast. För naturen tar det 450 år att bryta ner en pet-flaska och 600 år att bryta ner en fiskelina.

En ny rapport som i dagarna publicerades i tidskriften Science har svenska forskare kommit fram till den förbryllande upptäckten att fiskyngel verkar föredra mikroplast framför plankton, vilket ger förödande konsekvenser.

Fiskyngel som äter mikroplast överlever inte och förökar sig inte. De större djuren får då ingen föda och dör. Sitter du hemma och tror allt ska lösa sig har du fel.

Tänk igenom vad näringskedjan betyder och vad som kommer ske om den bryts. Nu måste alla vakna. Ditt syre tillverkas av växtplankton.

Nästa gång du går till matbutiken frågar du varför de fortfarande använder plastförpackningar till allt. Det går lika bra med glasburkar. Ta bort plastförpackningen och lämna den kvar i butiken.

Vår globala temperatur ökar så haven kommer bli varmare. Forskare vet att haven tar upp cirka 90 procent av den överskottsvärme som bildas när jorden värms. Det går att uppskatta hur stor värmeökning kommer bli i haven.

Mikroplasten i haven riskerar kanske att slå ut djurplankton. Folk måste bli medvetna om detta. Djuphaven är kraftigt förorenade med plast.

Forskare har hittat plastföroreningar i Marianergraven, världens djupaste plats. Detta visar att plastföroreningar når världens mest avlägsna ekosystem. 

Nära Challengerdjupet i Marianergraven har forskarna nu hittat de högsta nivåerna av mikroplaster hittills uppmätta i haven. Marianergraven är en smal, v-formad avgrund som därför fångar sjunkande partiklar.

Ny forskning från runtom i världen visar att mikroplastföroreningar förekommer i Storbritanniens sjöar och floder, i grundvatten i USA, längs spanska kusten, i Yangtze-floden i Kina.

Det har till och med hittats mikroplaster i jord högt uppe i de schweiziska Alperna. Forskarna bakom Alp-studien kunde inte dra någon annan slutsats än att plasten färdats dit med vinden.

Mikroplaster hittas nu precis överallt och vi vet ännu inte vilka risker detta för med sig. Det är ingen mening att se tillbaka om 20 år och säga om vi ändå hade insett hur illa det var. Vi måste övervaka våra vatten nu och vi måste fundera ut hur vi kan minska vårt plastberoende.

Plankton.

Plankton är små organismer som finns i hav och sjöar. De utgör en direkt eller indirekt föda för alla andra djur, stora som små. Det finns både växtplankton och djurplankton. Växtplankton består av mikroskopiskt små organismer som blågrönalger, flagellater, grönalger och kiselalger.

Växtplankton bildar näring och syre med hjälp av solljuset och är därför viktiga för livet på jorden. Av allt syre som växtligheten på jorden avger kommer ca 46 % från havet. Många smådjur livnär sig på växtplankton, som i sin tur blir föda åt större djur i näringskedjan. 

Djurplankton består av smådjur som, små kräftor och urdjur. De livnär sig alla på växtplankton men vad sker om djurplankton börjar äta mikroplast? Ett väldigt stort däggdjur som lever på plankton är blåvalen.

Korallreven dör nu fort.

Korallreven dör nu med temperaturökningen i haven. Mikroplasten kan vara en bidragande orsak. Koralldjur filtrerar vatten och stoppar i sig partiklar som driver förbi.

När Korallreven dör så dör barnkammare för småfisk och de större djuren finner då ingen föda och försöker flytta på sig och hitta ny föda.

Vissa arter dyker upp på platser där de inte fanns innan. Blåfenad tonfisk är ett exempel. De finns nu i Sverige och Norge igen.

2018 var det varmaste året som någonsin uppmätts för världens hav, enligt en studie i den vetenskapliga tidskriften Advances in atmospheric science. 

Varmare hav dödar livsviktiga plankton

De livsviktiga mikroalgerna är basen i världshavens näringskedja och har minskat med omkring 40 procent på norra halvklotet sedan 1950. Det påverkar allt marint liv från de pyttesmå algerna till stora däggdjur och i slutänden även människan.

Det är känt från tidigare studier att de senaste årens globala uppvärmning och de allt varmare världshaven svälter ut fytoplankton som alger och cyanobakterier. 

Nu slår forskare vid Dalhousieuniversitetet i Halifax, Kanada, för första gången fast att mängden fytoplankton minskat stadigt i världshaven i över hundra år. Resultaten bygger på runt en halv miljon observationer från såväl satellitmätningar som historiska mätdata som sträcker sig tillbaka ända till 1899.

Enligt en studie som publiceras i tidskriften Nature har planktonmängderna globalt minskat med i genomsnitt en procent per år. Enligt forskarna är minskningen klart kopplad till globala klimatförändringar och ett allt varmare ytvatten i världshaven.

Näringsämnen hindras av värmen.

Den största förändringen har skett kring polerna, tropiska områden och på de öppna haven där de största mängderna växtplankton produceras. Alger och bakterier i vatten lagren strax under havsytan lever av näringsämnen som stiger upp ur de djupare, kallare, tätare och tyngre vatten lagren.

När ytvattnet värms upp ökar skillnaden i densitet mellan det lättare ytvattnet och de tyngre djuphavslagren. Det skapar en barriär som gör det svårare för havsströmmar och vindar att blanda vattenlagren tillräckligt. Därmed hindras näringsämnen som kväve, fosfor och järn från att stiga upp till det översta vatten lagret.

Den globala uppvärmningen gör att ”locket” mellan djuphav och ytvatten blir ännu tjockare så att algernas och bakteriernas tillgång till näringsämnen minskar ännu mer i framtiden. Om trenden fortsätter varnar forskarna för stora förändringar i havens ekosystem.

Var annat andetag du andas är från plankton.

Fytoplankton producerar ca 46 % av det syre vi andas med fotosyntesen, och utifrån dessas tillväxt kan man beräkna hur mycket syre som friges. Eftersom det är omöjligt att väga en skog eller algerna i en viss mängd havsvatten för att beräkna hur mycket de har vuxit, använder biologerna i stället matematiska modeller för att bestämma tillväxten.

Kalkyler visar att det varje år bildas 280 miljarder ton syre på jorden. Av detta bildas ca 46 procent i havet, medan resterande 54 procent produceras på land. Det är inte detsamma som att 46 procent av det syre som friges till atmosfären produceras av alger. Det beror till exempel på materialnedbrytning och på hur mycket av miljöns organiska material som avlagras och därför inte bryts ner under syreförbrukning.

Högsta syreproduktionen per ytenhet sker på land i regnskogarna i Sydamerika, i Afrika söder om Sahara och på Borneo. Syreproduktionen i havet är lägre per ytenhet, men eftersom havets yta är större, blir bidragen från land och hav nästan lika stora.

Syret som havens alger bildar ingår i en global syrecykel. Vid intensiv fotosyntes kan det lokalt bildas så mycket syre att det inte är lösligt i havsvattnet och därför bubblar upp i atmosfären. På andra platser är syrekoncentrationen mindre, och där tas syre från atmosfären upp i vattnet.

Syre på jorden bildas med fotosyntes

Det är en process, vid vilken växter och alger använder sina kloroplaster för att fånga in ljusets energi. Denna utnyttjas till att omvandla vatten och koldioxid till syre och socker. En del av detta socker bryter växten eller algen själv ned för att omvandla det till energi, medan det sparar resten för sin tillväxt.

Här bildas jordens syre

Kartan visar hur mycket kol som binds på land och i vatten. Då mängden bundet kol är proportionell mot nettoproduktionen av syre, kan man med hjälp av jämförelsen med fotosyntes beräkna hur mycket syre som produceras. Beräkningen visar att för ett ton kol som binds, friges 2,67 ton syre. Därmed producerar algerna 46 procent syre, medan det på land produceras 54 procent.


Plast finns överallt.

Titta omkring dig där du sitter eller står just nu. Hur många saker kan du se som är helt eller delvis gjorda av plast? Chansen är stor att du inte orkar räkna färdigt. Plast finns i förpackningsmaterial, plastpåsar, din dator, telefon, köksapparater, kläder, skor, golv, knappar, små detaljer överallt. Det är ett tecken på hur många varianter av plaster som finns, och hur beroende vi är av materialen.

Plast är inte ett material, det är flera olika.

När vi pratar om ”plast” menar vi egentligen en stor grupp av olika material. De kan ha väldigt varierande egenskaper, de vara hårda och starka som i en cykelhjälm, eller mjuka och böjbara som i en plastmatta. Det plast har gemensamt är att det är lätt, oftast billigt, rostfritt och isolerande.

All plast är inte från olja.

Man tänker att plast är tillverkat av olja, men det kan även komma från andra källor. Förnyelsebara råvaror som stärkelse, mjölksyra eller etanol från sockerrör kan också bli till plast. De typerna kallas för bio-plast, och brukar vara lite dyrare än plast från råolja.

Det finns olika plaster.

Bio-plast kan i sin tur delas in i två undergrupper, biologiskt nedbrytbar och icke-biologiskt nedbrytbar. Till exempel är bio-polyeten, eller grön PE som den också kallas, gjord av etanol från sockerrör men har samma egenskaper som polyeten från olja. Den har alltså samma utseende, egenskaper och oförmåga att brytas ner i naturen.

Man kan tillverka plaster av mjölksyra. 

Plaster av mjölksyra och stärkelse kan brytas ner i en vanlig kompost. Plast från råolja där man tillsatt ämnen för att göra den mer lättnedbrytbar fungerar inte. Den plasten bryts ändå inte ner fullständigt, bara till mindre plastbitar och blir mikroplast som fisk äter idag.

Plastproduktionen ökar hela tiden.

Plastproduktionen har ökat enormt sedan 50-talet och nu skapas 280 miljoner ton plast per år. Det kan jämföras med den årliga världsproduktionen av bomull på cirka 25 miljoner ton och stål på cirka 1000 miljoner ton. Av all denna plast används cirka 40 procent till engångsprodukter, till exempel matförpackningar och plastpåsar.

Produktionen av plast från förnyelsebar råvara var cirka 1,6 miljoner ton år 2012, varav 0,6 miljoner ton var biologiskt nedbrytbar. En pytteliten del av den totala plastproduktionen alltså, men som förväntas öka kraftigt under kommande år.

Kina rensar nu haven.

Det är inte bara plast och värmeökningen som håller på ta död på haven. Kina är största boven i dramat. Deras fiskevatten är nu tomma på fisk och de har börjat med fjärrfiske i andra länder. De mutar in sig och det är rena maffiametoder. Europa är inte bättre. I dag registrerar Europeiska företag sina fiskefartyg utanför Europa för att slippa följa regler, men Kina har 10 gånger större fiskeflotta.

En trål tar fisk som inte hunnit föröka sig.

Om inte länder ändrar reglerna vart man registrerar fiskefartyg och hur man fiskar så kommer haven vara tomma om några få år. En trål tar allt, även fisk som inte hunnit föröka sig, sen slänger de död fisk överbord och det föds inte ny fiskt.

De senaste 3-4 åren har det nu blivit tomt på fisk på vissa områden utanför Afrika. Politiker borde begripa detta men inget görs. Det blir bara nya svältkatastrofer och nya tiggeriprogram på tv och fler flyktingar kommer komma från Afrika upp till EU om inte politiker vaknar.

De stora flytande soptipparna långt ute på oceanerna ökar där plast samlas med havs strömmarna. Vissa bekvämlighetsregistrerade fartyg och dess besättningar slänger fortfarande plast överbord för att slippa betala sophanteringen när de kommer till nästa hamn.

Kontrollen måste öka och förändras. Det som kommer ombord måste stanna på fartyget. Politiker borde förbjuda all transport av plastförpackningar på fartyg. Butiker börjar då kanske med glasförpackningar och fiskyngel börjar äta plankton igen.

Svenska vatten.

Östersjön eller Baltic Sea som det även heter har fått en förändring. Torsken svälter och förökar sig inte som den ska och den krymper i storlek. Torsk som inte förökar sig kan bero på olika orsaker som syrebrist på botten eller trålfiske eller mikroplasten.

Död växtplankton fyller botten som en sörja eller matta. Att torsk inte ökar i storlek beror på att föda saknas och detta kan vara mikroplasten som är orsak tror vi.


Det finns mängder med projekt att utföra i Sverige och internationellt

Syftet med Swedish Ocean Group är att aktivera skolelever och andra för att sprida information och hålla svenska kuster och sjöar rena från plast och annat som inte ska finnas där. Vi behöver er hjälp för att starta projekt.

Hjälper skolelever och föreningar oss får ni rätten att sälja produkter från oss. Andra hjälper oss att sprida informationen vidare. Spara till er skolresa. Läs detta.

Vår försäljningen ska förhoppningsvis kunna gå till olika projekt där det finns störst behov av att rädda det som går innan det är för sent.

Det ligger ca 6300 gamla krigsvrak på botten och rostar sönder med 150-250 miljoner ton giftig syntetisk sörja i sig. Detta är en tickande bomb som kommer orsaka utsläpp av en sörja som är extremt giftig. Under krigen tog tyskarna fram syntetiska bränslen ur kol.

Med för tunna skrov går det inte fästa ventiler och pumpa ur sörjan eller så kommer de spricka. Det har visat sig att bottensediment runt dessa vrak är extremt giftig. Framför allt så vill vi minska mikroplasten i hav och sjöar.

Är något fel i vår information hör genast av dig till oss.

Kontakta oss


Detta är en organisation med privata medel utan några bidrag från myndigheter. Vår förhoppning är att organisationen blir självbärande i framtiden. Alla skolor, företag och föreningar är välkomna att samarbeta med oss. 



Vill du hjälpa Swedish Ocean Group kontakta oss.










(Lämna tom)

Länkar till dem som hjälper

Swedish Ocean Group



Vill du hjälpa oss ?

Swisha till : 123 305 44 00


Skicka en länk och bild till ert företag så lägger vi ut den här. Även privatpersoner, föreningar eller skolelever kommer vi tacka här.

Skicka din information här